...ska snart i jorden. I år ska vi ha ett litet potatisland vid torpet också, det är där Timo ska gro. Svärfar hjälpte mig att vända upp ett litet land i leråkern. Timo är en tidig sort men om vi hinner få egen potatis till midsommar är jag ändå tveksam till. Den mer mjöliga potatissorten Melody och mandelpotatisen Puikula planteras hemma, inte i några stora mängder men så att vi klarar oss åtminstone ett par månader av året på egen potatis. På jobbet ska lite Van Gogh planteras med barnen denna vecka, inte heller i någon stor skala utan mer i "pedagogiskt syfte" så de som aldrig sett potatisens väg "från jord till bord" får vara med om det. I höst tar vi upp den tillsammans, kanske det blir strax innan skördefesten. Lite Sapere m.a.o då sinnena får följa potatisens väg. Det borde höra till "allabarnsrättigheter" att någon gång i sin barndom få vara med om att sätta potatis /potatisupptagning. Själv har jag finfina minnen av när jag var liten och tog upp potatis (i betydligt större skala) med familjen, farmor och farfar. Att sitta vid åkerkanten och äta medhavd matsäck och bara njuta av att få vara delaktig. Hur många barn får uppleva sånt idag?
Gick en kvällsrunda i trädgården igår kväll. Man börjar hitta dem nu, de första primörerna! Gräslök, nässelskott och rabarber...
2 kommentarer:
Härligt det är när det börjar växa så smått! :)
Ja visst är det=)! Har vårens första rabarberpaj i ugnen...bara att vänta lite till....
Skicka en kommentar