Om lärkfalken, hallon och gott "nordiskt ris"

En hallonbild från ett tidigare år.
 Årets "skogshallon" betydligt fler och mycket större...

Vaknar tidigt om mornarna nu trots semester och sena kvällar. Orsaken ett öppet fönster och ett lärkfalksbo i närheten. Ett par högljudda falkar minsann! Och tidiga vanor har de. Ungarna har fötts så där är full rulle och mycket på gång.

Hallonplock har det blivit nu några dar. Skogen som fälldes här intill för några år sen är numera ett stort hallonsnår.  Precis nu ska de plockas så går flera gånger om dan och fyller nåt litet kärl. Men värmen är lite påfrestande. Ett dopp i viken svalkar skönt emellanåt. Njuter av återstoden av semestern.
Matbloggandet har det inte blivit mycket av men kan tipsa om allra godaste "riset". En lokalprodukt en blandning av korn, spelt och emmer. Mixens pris rätt hög tycker man först men sen när man märker hur mätt man blir av det så ger det "mycket mättnad för pengen". Så gott t.ex tillsammans med abborre och en god sallad.

Den punschdrypta kryddkakan och härmsångaren i jasminen

Innan vi åkte till torpet denna gång lagade jag en kryddkaka hemma i stan. Orsaken den att ugnen där är  pålitligare, man vet att det blir bra. Här, med gasugnen, blir resultatet allt för ofta brännt i bottnen och ytan saknar färg. Vedspisen orkar man inte heller använda i sommarvärmen.

Kryddkakan var god med lite extra nyttigheter. Speltsikt istället för vanligt vetemjöl, lite nyponmjöl ger fin syrlighet och så ingefära och nejlika som smaksättning. Men lite för torr blev den, torrkakan. På gränsen till för smulig. Räddningen blev några matskedar punsch. Punschen skvättes över och så fick kakan stå och dra i sig fukten. Gissa om det sen blev gott! Punsch och kryddkaka och blåbär! Årets första blåbär och vispgrädde blandad med kvarg fick nämligen kröna efterrätten.

Bilderna ovan: härmsångarbo och härmsångare i boet

I år har vi inget  sädesärlebo vid verandan som något år tidigare men däremot en härmsångarfamilj i jasminbusken alldeles vid husknuten. Fyra små dunbollar ser man titta fram. De har blivit vana att vi går förbi titt som tätt. Och i ett äppelträd ruvar björktrasten på omgång no.2. Flugsnappare, både svart-vita och grå, har invaderat de flesta av holkarna och var man än tittar hoppar små fågelungar omkring. Havsörnen ses också nästan dagligen.

Bild: ruvande björktrast i äppelträdet

I övrigt har jag mest "sysslat" med möbler den här semesterveckan. Reparerar och fixar diverse och t.om symaskinen kom fram.

Teriyaki - Terijoki

Ännu lite buljong över och  sen skjuss med dem in i ugnen.

Fiskrosor med teriyakismak

Du behöver:

en regnbågsfile (eller annan fisk)

broccoli

ärter

buljong

teriyakikrydda (alternativ gör din teriyakiblandning själv med rostade sesamfrön, chili, socker, (vitlök, ingefära) och japansk soja.

en påse potatis (mjölig sort)

smörklick

nån dl mjölk

salt och vitpeppar

Dessutom: salladsingredienser och glass och jordgubbar

(skriver min vana trogen inte ut så exakta mått... endel är storätare, andra små. Ni vet säkert själv hur mycket det går åt i er familj;)

Ta bort skinnet från fisken (röding, regnbåge, gös... vad ni får tag i). Skär filen på längden i  långa  "remsor". Gnid in dem i teriyakikryddblandningen. Låt stå och dra åtminstone så länge medan du tvättar och skalar potatis till mos, gärna lite längre. Lägg potatisen på kokning. Smörj portionsformar. Lägg broccoli och några ärtskidor i varje. Ta fram fiskremsorna och snurra dem till  "rosor". Lägg en i varje form eller två om de blir små. Häll över lite buljong så det täcker ungefär upp till halva "rosen".Ställ in skålarna i ugn (ca.150 grader) medan potatisen kokar klart (fisken  blir snabbt färdig, tar ca.15 minuter).

Vispa ihop den kokta potatisen med lite smör, en skvätt varm mjölk, salt och vitpeppar. Servera fisken direkt ur de varma ugnsformarna. Lägg fram japansk soja om någon vill ha ytterligare sälta. Mosen läggs i en portionsskål vid sidan om. Ät en god sallad innan som en förrätt och t.ex glass med  jordgubbar som efterätt. (Mycket disk... så låt någon annan sköta den biten;)

Ris skulle kanske kännas mer "rätt" än mos till denna fisk, men mos visade sig vara alldeles ypperligt till! Både gott och mättande... samtidigt jag skriver detta hör jag nåt om Terijoki i Tv. Terijoki, på Karelska näset, nära Sankt Petersburg. Terijoki med de vackra gamla villorna. Uppfattade inte vad som sades men roades av sammanträffandet, uttalet, så lika det låter: Teriyaki- Terijoki.

En annan variant på rätten ovan, men med grädde och vitt vin, hittas här, också väldigt gott!

Tornsvaleproblematik, smörgåsar och en ledig dag

Äntligen är rädisorna skördefärdiga och sallad och örter finns för husbehov.

Vi har ett problem. Problemet heter Fru och Herr Tornsvala (tornseglare) (Apus apus). De har blivit fixerade av familj Talgoxes (Parus major)  holk. I holken finns ett gäng nästan flygfärdiga talgoxeungar som föräldrarna ännu matar. Allt vore frid och fröjd om inte Tornsvaleparet många många gånger per dag gör försök att flyga in i holken (de är dock för stora). Har aldrig sett på maken till envisa fåglar. Som om de inte fattar att holken redan är upptagen.

Om vi spikar upp en holk i närheten, en med större öppning. Får se om de hittar den då?

Primörer från trädgårdslandet fick pynta morgonsmörgåsarna. Trevlig familjefrukost då alla i familjen råkade var hemma t.om vår äldsta, som redan " lämnat boet',  hemma för stunden.

Talgoxarnas morgon som vi kunde följa med från köksfönstret var betydligt  stressigare än vår. Har  ledig dag idag men diverse hus- och trädgårdsprojekt skriker på uppmärksamhet, så bara att sätta igång....  Funderar måla utebastun,  men kanske den där tornsvaleholken borde snickras ihop först?

(så där ja... nu finns holken! Det blev ändå maken som tog itu med holkbygget. En vågrät tornseglarholk med en större bredare öppning. Nu upphängd inärheten av talgoxarnas hem. Bara att vänta och se. Typiskt att vi inte sett till seglarna nu, hann de ge upp?  Skulle vara så intressant att följa med denna speciella fågel på nära håll. Fortsättning följer om det blir så...)

Hur gick det sen? Ramslöken, havtornen, myskmadran och den japanska pilörten

Egen ramslök! 

Senaste sommar köpte jag ramslök i affären, färsk, krukodlad. Den åts upp men lökarna planterade jag. Idag när krattan kom fram hittade jag dessa under löven! Ser framför mig hur de med åren kommer att sprida sig och glad att få en egen ramslökstäppa! (Måste här inflika att vild ramslök inte hittas i våra trakter och har oftas fått köpa en långväga torkad variant, men nu finns den alltså att få både som "krukväxt"i affären och alldeles egen några steg från trappan.)

Planterade också havtorn i höstas på strandängen vid torpet.   Tog skott från de stora buskarna hemma i stan. Eftersom hjortarna härjar fritt då vi inte är vid torpet var jag inte så säker på att de fått rota sig i fred. Lite bitna av hjortar eller harar var några av plantorna men ett flertal såg helt bra ut idag då jag tittade till dem. Nu ska de få lite extra näring och så får vi hoppas de kommer att trivas även om de knappast kommer ge bär ännu på några år. (De gillar för övrigt sandblandad jord).

Myskmadran då?  Ja den växer och sprider sig! Fick lust att pröva myskmadra sen vi  såg den lite här och där i Danmark och bland annat åt den i en god dessert.

och så... problemväxten, den "invasiva" arten, japanska pilörten. Den och jag fortsätter bråka med varandra. Jag river upp, den kommer på nytt om och om igen... Så den följetongen fortsätter.

Nässlor  och kirskål kan man nu ge sig iväg och plocka. Nu börjar de komma med fart! Rekommenderar:
nässelplättar till lunch eller en vårlig pesto med kirskål och nässlor eller varför inte en ogrässoppa.

Ps. Plocka aldrig sånt du inte är helt säker på då det gäller vilda växter. 

Ramslök är rätt lik liljekonvalj, och de är giftiga de!

Nu blev också potatislandet vänt så snart ska knölarna i jorden, och när man står där i lerjorden och lyfter blicken mot skyn vem ser man då? Jo gamlingen, den gamla havsörnen. En fin dag!❤

En semla i Stockholm och dags att plocka fram Römertopf

En semla i Stockholm fick inleda vårt sportlov/ vintersemester. 

Vid Strömmen som vanligt en hel drös med fåglar. 

Muminkaffe.
 De börjar finnas i många städer nu. 

Här på  Östralånggatan i Gamla Stan, Stockholm.

Men nu hemma igen, och matlagning kommer man inte ifrån. Mat i lergryta är praktiskt och gott. Stek yta på några kycklingbitar, lägg dem på en bädd av grönsaker, slå lite buljong över och låt det hela sköta sig själv i ugnen. Låt lergrytan först ligga i vatten minst 15  minuter, fyll den med innehåll och  lägg in den i kall ugn innan du sen slår på värmen.

Sporta, koppla av och ät gott mellan varven,

... och njut av fina vinterdagar!

Recept på rågbröd och gården fylld av gråsiskor

Ledig dag och rågbröd med surmjölk på gång...


Rågbröd

3 dl rågmjöl
3 dl surmjölk
25 g jäst

6 dl ljummet vatten
1 msk salt
1 msk ättika
1/2 dl sirap
2 1/2 dl vetemjöl
13 dl rågmjöl

Blanda fördegen till en jämn smet och låt den stå i rumsvärme över natten. Tillsätt sedan vattnet, ättika, sirap och resten av mjölet. Knåda och låt stå och jäsa under en bakduk tills degen stigit till det dubbla. Gräddas i 225 grader.

Receptet översatt till svenska ur boken"Respetien aarteet sukupolvelta toiselle" (Receptskatter från en generation till en annan) av Verna Kaunisto-Feodorow. Gummerus förlag 2014. Författarens favoritbröd lär detta vara, ska bli intressant att smaka på när det är klart. Jag använder nu Valios Gefilus piimä 1% och ekologiskt rågmjöl.

En fin bok med många traditionsrätter.

Har också tidigare skrivit om rågbrödsbakning, hittas här.

Intressant fenomen på vår gård i dag då uppskattningsvis 300! gråsiskor höll till vid matningen. En stor flaxande svärm av småfågel. Mild vinter och flyttningen söderut uteblev för många småfåglar. Nu samlas de i stora skaror. Harar har vi också inpå husknuten. 2-3 st harar varenda kväll när man tittar ut genom köksfönstret. 

Trevligt veckoslut!

Från Eden till Helvete via vikingamat

En resa till Tammerfors under höstlovet. Inledde resan med ett stopp i Iitala där vi fyndade lite nytt porslin, komplettering av vårt vardagsporslin Arabias arctica. Sedan blev det Muminmuseet i Tammerfors. Är så imponerad av Tove, men vem är väl inte det! Intressant att se orginalteckningarna, de alla bokillustrationerna och att riktigt noga studera hennes teknik. Så pyttesmå många av bokillustrationerna är! En väldigt fin samling! Fick själv sån lust att börja rita mer...

Denna bild  är "helt lovlig" (fotograferad där bilder fick tas)
annars är det där med copyright viktigt i muminsammanhang.

Installerade oss därefter i ett alldeles proppfullt Eden (badinrättningen i Nokia) som andades 80-tal... kändes som om tiden stått lite stilla. Lite väl mycket högljudda höstlovsfirande barnfamiljer där men i utebassängen var det inte många. Svalt och skönt och ljuvligt tyst. Nästan magiskt att simma omkring i dimman och andas frisk luft.

På kvällen for vi igen in till Tammerfors. Det blev trerätters på Vikingarestaurangen Harald, ja en av oss hade faktiskt födelsedag under resan! Haraldkedjans restauranger finns numera i flera städer.

Den allra godaste rätten var förrätten: en god svampsoppa med kantareller, till den maltlimpa med rosmarinmousse - jättegott! Huvudrätten grillad broiler med getost, rotsaker, potatis och god sås och efterrätten chokladkaka med både mörk- och vitchoklad och diverse tillbehör. Hade gärna sett lite mer vildörter i  s.k vikingamat och rotsakerna hade gärna fått vara ojämna handskurna på vikingavis istället för industriskurna kuber (suck...de är så trista!)

Måltidsdrycken, ölet,var gott, Haralds eget. Maken drack ett öl smaksatt med kanel. Lite i sötaste laget var hans. Son drack god tranbärsdricka. Proppätta (portionerna i största laget) och en känsla av överätning höll hunger borta även dan därpå! Men varför klaga... smakerna var bra. Familjen rullade övermätta "hemåt till Eden" igen för att nästa dag ta oss till... Helvete!

Ja det är faktiskt namnet på en av alla fina nationalparker i Finland. Eller Helvetinjärvi för att vara korrekt. Ett område i Ruovesi (ca. 65 km norrut från Tammerfors) där både Aksel Gallen-Kallela och Louis Sparre har hämtat inspiration. Där tassade vi sen omkring några timmar  i ett himmelskt vackert landskap med både skog och myr och även branta stup och utsiktställen innan vi hoppade i bilen och styrde kosan söderut...

Skogar, sjöar och myrar - Finland som bäst!

 - "Där satt en uggla!" sa maken på vägen till nationalparken. Vi vände om och hoppade ur bilen, fram med kikaren...

Javisst! En slaguggla (Strix uralensis) Fotograferad via tubkikaren.

En fin fågel,
en fin resa!

Över stock och sten för att finna guld

Nu är det tre år sedan "vår bästa skog" försvann. Har skrivit om det tidigare t.ex här och här. Ja egentligen inte vår skog men vi var så gott som de enda som plockade svamp och vandrade omkring i just den skogen. Fina mörka gamla granskogen blev ett grått svårframkomligt kalhygge. Förtvivlan kände jag då, ett stort vemod än i dag.

Nya svampställen har hittats men man är tvungen att vandra längre och först ta sig fram över hygget vilket är lite jobbigt... men med svetten lackande i pannan, mycket "finsk sisu" och målmedvetenhet travas det fram över stock och sten. Otroligt så mycket sten som kommer fram då mossor försvinner!

Mjölkört/duntrav/rallarros
... ger vackra isbitar till sommardrinken.

Några bra saker följde ändå i avverkningens kölvatten:

-Ljuset! Nu har vi kvällssol och ser vacker kvällsrodnad från köksfönstret. Innergården blev ljusare och riktigt vackert då kvällssolens sista strålar letar sig fram mellan träden.

-Lundkänslan. Björkarna, almarna och ekarna på vår sida mår bra av ljuset och hela området är fullt av fåglar. Olika trastar och flugsnappare mest.

-På kalhygget händer faktiskt en hel del trots man inte skulle tro det. Helt nya växter dyker upp som från ingenstans. Kaveldun för att ta ett exempel. Uppe på kalhygget där det tidigare stod stolta granar har det bildats en myrliknande vattenrik biotop där vitmossan frodas. Duntrav och nåt starrliknande gräs har börjat ta plats. Familjen Trana trivdes också utmärkt där vid häckningstid. Smultron finns det en hel del av på de torrare partierna och hallon och ormbunkar breder ut sig. Lite nyplantering av gran har också gjorts.

Men "ack o ve" så jobbigt att trava omkring på hygget för att ta sig till svamparna längre bort. Stenbumlingar, rötter, stubbar och förmultnade kvistar och ingen chans att gå raka vägen över "nybildade myren" då där är så sank mark. Blir långa omvägar för att ta sig fram till svampen. Men sen hittar man dem, de gula fina. De goda. Då inser man att det var mödan värt.

Vad gör man inte för de goda gula...

Torptranor, trädgårdsregler och en helt ny diet: vildmatsdieten!

(Skog i förvandling del 6)

När andra håller sig med höns så håller vi oss med tranor...
Vild natur in på knuten, våra nya grannar. Ska bli intressant att se om de återkommer nästa år igen.

Liten, näpen och orädd.
Irrar sig ner till torpet
 trots sina föräldrars varningsrop.

- "se så, tillbaks upp till boet nu!"

Här var tät moskog för bara några år sen...innan rågrannen beslöt avverka.
Många arter försvann. Tranan är en nykomling.

Har ni föresten hört talas om "digital detox" och om hur nutidsmänniskan, den evigt mobilstirrande Homo sapiens sapiens, börjat längta tillbaks till tiden innan digitaliseringen. Det har gått så långt att man anser sig behöva avvänjning. Ja numera ordnas det t.om läger eller resor ut i Moder Natur. Resor vars syfte är att "logga ut", ta time out, se verkligheten i verkligheten, att uppleva världen som den är och inte via skärmar. Smarttelefoner och andra manicker är då bannlysta...

Låter lite knäppt att det blivit så.  Men ja se er omkring... Så många runt om er som är uppkopplade ofta ofta. För ofta.

Brukar testa ibland att ta nån mobilfri dag. Ibland blir det fler på raken. Sen kommer "återfallet" och man scrollar, läser, uppdaterar sig kanske mer än vanligt. Vad jag kan dra som slutsats de dagar jag håller mig långt borta från mobilen och andra skärmar är att jag helt klart är mer koncentrerad, fokuserad, harmoniskare, får ideér och har mer energi men samtidigt är det just dessa dagar jag lägger speciellt mycket märke till andras "mobilberoende" och blir smått irriterad av andras stirrande på skärmar. Just nu sitter jag vid en skärm men dagen i övrigt har varit skärmfri till 99% (...nå nästan). I dag , ledigt från jobbet, har jag fått massor gjort i hemmaträdgården. Planterat och fixat och tänkt. Vad jag tänkt på? Jo t.ex jag har funderat ut tre punkter/ regler som resulterar i en fin trädgård. De kommer här:

Trädgårdsregel no 1.
Håll dig borta från tidstjuvar som Facebook, bloggar, vloggar, instagram o dylikt. Lägg tiden på trädgård och odlingar istället. Håll en "digital detox" när det är trädgårdsdags med andra ord.

Trädgårdsregel no 2.
Sluta upp med att lägga upp bilder på vartenda frö du sår, på varje blomma du planterar, på varje vacker blomma ( eller ditt eget "fejs"). Njut själv av att iakta det vackra här och nu i ögonblicket. Lär dig uppskatta smått du redan gjort och lyckats med i trädgården istället för att bara se "sånt du borde göra"och har framför dig.

Trädgårdsregel no 3.
Vattna, vattna, vattna...

Ja och sen har jag förövrigt hittat på en ny trendig diet när jag gått där och tänkt. En diet till er alla som är "dietberoende", ifall ni tröttnat på de gamla som redan finns. Den nya kommer här:

Vildmatsdieten

Vildmatsdieten är en helt ny diet som får dig att må bra! Den går ut på att du käkar så mycket vilda örter och grönska som du bara hinner så länge de hittas. Nässlor, mjölkört, granskott, kirskål, björklöv, maskrosblad...
Resten av året ät vad du vill, ta fast en nubbe med sill därtill.
En viktigt aspekt med denna nya revolutionerande diet är att den (likt andra trendiga dieter) bör tas med en nypa salt.

Det var allt.

(Inläggets fågelbilder - fotograf: min man)

Restaurangdag, tranor och vildmat

Robin Hund till barnens förtjusning.

Tredje gången vi deltog i Restaurangdagen! Lyckat och många kom. Vädret var soligt och pitabröden goda. Dessutom högklassig underhållning för barn. Robin Hund och hans glada orkester.

Pitabrödsbakningen avklarad. Fyllda pitabröd samt våfflor med grädde och jordgubbssås och barnens egen "snackbar" (med dippgrönsaker och kex) fanns på menyn. Rabarbersaft av vårens första rabarber att dricka. Pitabröd (eller alternativt rågbröd) fyllda med Tillmanns rökta lax alternativt fetaost + två olika dressingar, sallad och marinerad rödlök.

Mums!

Hann en sväng till torpet också under veckoslutet! Första övernattningen i år. Städade och planterade lite sallad. Plockade mjölkört och nässlor. Mjölkörten fick göra sällskap med kantareller från frysen här hemma ikväll. Kokade pasta till. Mjölkört, kantareller, grädde + lite salt och peppar så mycket mer behövs inte för en lyxigt god "vildmatspastasås". Nässlorna förvälldes och ska bli en pesto. Gott att t.ex ha på smörgåsen under veckan som kommer.

På torpet har vi fått sällskap av en tranfamilj detta år. Första gången de häckat så nära. Biotopen blev så annorlunda sedan grannens skog höggs så trots att flera fågelarter och växter försvann kommer det årligen några nya istället. Intressant att följa med hur naturen "återhämtar sig" trots att det är så tråkigt att moskogen är borta! Nu har det bildats en sankmark i f.d skogen där de gamla granarna tidigare stod tätt. Perfekt att bo här tycker tranorna!

Nässlor i bakgrunden.
Mjölkört med kantareller i stekpannan.

Nässelpesto med pistagenötter

1 l toppskott av nässlor förvälles, vattnet kramas ur (vattnet kan användas som gödselvatten till växter). Mixa nässlorna med matolja av god kvalitet samt en näve nötter eller frön. Denna gång hade jag pistagenötter och lät dem bli ganska grova, och smaksätt sedan med en nypa salt, svartpeppar och en skvätt citronsaft samt lite riven ost. Jag brukar ha parmesan, västerbottenost eller svart emmenthal nu blev det vad vi hade hemma: port salut. Saltet blev inte heller "det vanliga" denna gång utan ett specialsalt köpt på Mallorca. Havssalt blandat med karkade (kinaros). Syrligt gott och vackert rosa salt!

Fler vildmatsrecept hittas under etiketterna "vilda örter", "pesto" och "nordiska smaker" här i bloggen.

Mallorca - natur och fåglar

Mallorca del 3.

Vi kommer fram till hotellet vi ska bo på när det är kväll. Spanar ut över S'Albufera Natural Park från balkongen (Hotell La Dorada, vi har bett om ett hotellrum med utsikt över fågelparadiset istället för mot poolområdet). Våtmarken man blickar ut mot är en perfekt biotop för olika vadare, änder och hägrar. Bara att ställa upp tubkikaren och börja studera fågellivet. Tre olika hägrar med ens i samma synfält: gråhäger, purpurhäger och silkeshäger. Senare på kvällen noterar maken att även dvärgrördrommen håller till i området.

Ett gömsle, därifrån man kan se fåglar på riktigt nära håll.

På med vandringsskorna och vi följer stigar och vandringsstråk i S'Albufera. Hägerlistan utökas snart med natthäger och kohäger. Här och där har det byggts gömslen så man kommer riktigt nära skärfläckor, styltlöpare, drillsnäppor och sothöns. Kamsothönan (inplanterad art) får vi också syn på. I buskaget sjunger gulhämpling och vid vasskanten står purpurhönan och det känns ganska otroligt att man kan se så många arter i vilt tillstånd så nära intill sig. Jag har den stora fördelen då jag är ute och reser med maken att jag har en stor fågelkännare vid min sida. Bara att fråga: "Nä men vad var det där?" när man hör nåt ovanligt läte eller om jag ser nåt jag inte själv klarar av att artbestämma. Svaret kommer oftas genast endera på latin, finska, svenska...engelska. Ofta blir vi stannade av någon annan förbivandrande ornitolog som vill veta om vad vi sett, och var. Holländare och engelsmän är i majoritet bland fågelskådarna märker vi snabbt.

Någon kväll och många fågelarter senare är vi igen på balkongen. Denna kväll äter vi "hemma på hotellrummet. Jag har lagat en risotto med svamp och sparris och vi ska strax sätta oss ner för att äta. Då upptäcker maken något i kikarskiktet. Fram med tubkikaren och två heliga ibisar med krökta näbbar flyger där! Helig ibis är en art som blivit allt allmännare i dessa trakter. En kungsörn ser vi också vid många tillfällen från balkongen. Det lär vara en parkrymling som stationerat sig här sedan flera år tillbaka. Tjockfoten hörs i skymningen och natthägerns siluett ser vi flyga förbi när solen nästan gått ner.

 Vill man kombinera fågelskådning med familjesemester är Alcudia ypperligt som resmål. S'Albufera Natural Park finns på gångavstånd och är öppet klockan 9-18. Hit kommer också (mest mallorcanska?) barnfamiljer som vill uppleva Mallorcansk natur. Rusta picknickkorgen med för nåt cafe finns här inte. Är man seriös skådare och vill se fågelivet i tidig morgontimma och vill undvika de värsta folkhjorderna kan man få ett specialtillstånd vid informationsstället (passet behövs när man söker tillståndet, nån dag innan.) Då kan man få hela området så gott som för sig själv och fåglarna är som aktivast då tidigt om morgonen.

Mötte ett litet lamm i en mallorcansk skog...

Bra vandringsleder på Mallorca.

En utmärkt liten skrift om fågellivet på Mallorca skriven av Dave Gosney kan man köpa från t.ex Lintuvaruste i Helsingfors innan man reser iväg. Den kom i flitig användning under vår fågelresa. Andra bra fågelställen i norra delarna av Mallorca är och vid sjön Cuber uppe i Tramuntanabergen. Där ser man mycket rovfåglar som t.ex gåsgam, grågam, glador m.m. Häcksparven hittades även där vid Cuber. 

Vill man se eleonorafalken lönar det sig att ta slingriga vägar till Formentorhalvön. Men vi blev glatt överraskade av att ännu se två eleonorafalkar från hotellbalkongen strax innan vi åkte hem. Den vackra blåtrasten hittade vi i närheten av fyren Cap Capdepera i nordöst.

Hann få en bild på trasten. Kraftigt uppförstorad bild, därav så suddig.

En landsködpadda mötte oss på promenadvägen i Son Real, ett område lite österom Can Picafort som är öppet för allmänheten. Det är också ett bra fågelställe där bl.a kornsparv, rödhuvad törnskata, fältpiplärka och svartbent strandpipare kan observeras. Gick man någon kilometer kom man fram till en fin lång strand. Ett dopp i medelhavet är inte helt fel när man befinner sig på vandring.

(Fler fågelbilder läggs in senare i detta blogginlägg...)

...sånt man äter på fågelturer

Fyllda batonger tillverkade på hotellrummet i tidig morgontimma.

Trädgård, myskmadra och steglits

Förra sommaren då vi var i Danmark blev jag förtjust i smaken av myskmadra (Galuim odoratum) eller tuoksumatara som den heter på finska. En helt ny smak för mig. Den var smaksättare i en dessertsås när vi åt i hotellets restaurang och sen hittade vi den även vilt när vi vandrade omkring i Vejle ådal. Nu har jag beställt frön från en trädgårdsaffär. Tänkte se om jag kan driva upp plantor till vår egna lilla lövskog vid torpet. De skulle köldbehandlas innan sådd, myskmadrafröna, så har haft dem i kylskåpet ca. en vecka. Idag petades de ner i krukor med jord. Håll tummarna att de gror!

I dag har vi sysslat i trädgården. Kyligt väder och marken ännu rätt frusen så inte mycket man kan göra men klippte några buskar och krattade lite. Ett gäng steglitsar (Carduelis carduelis)  hälsade på vid fågelmatningen. De är så fina! Även järnsparv (Prunella modularis) och rödhaken (Erithacus rubecula) syntes till idag. 

I dag hade jag inte kameran inom räckhåll men hade visst en steglitsbild "i arkivet". Detta orädda exemplar fotograferad på riktigt nära håll i Tallinn för nåt år sedan. 

Ännu en ledig dag innan vardagen igen tar vid.

Hoppas ni haft en bra påsk!

Gamla kokböcker, Turdus merula och pappas dag

Man blir lite rörd när någon kommer förbi och skänker en kasse gamla kokböcker. Med gamla menar jag i detta fall riktigt gamla, böcker från tider som flytt, 1800-talet. Gustafva Björklund, Margaretha Nylander och Anna Friberg. Kloka kvinnor med mat som stor passion och som lyckats få ner så mycket av sin kunskap inom pärmar under en tid som var så  annorlunda än den tid vi lever i nu. Återkommer till böckerna när jag hunnit bekanta mig med dem... Björklund är visserligen rätt "bekant" för mig från tidigare. Har skrivit ett inlägg om Gustafva tidigare. Hittas här. Och några av hennes recept har vi lagat på våra årligen återkommande 1800-talsmiddagar i föreningen jag är med i.

Koltrast (Turdus merula) i aroniabusken.

Vi fågelmatningen har det rådit full aktivitet de senaste dagarna. Mesar, sparvar och finkar äter sig mätta dagen lång. Koltrastar ser man också mycket av. Början av november blev vintervacker med mycket snö men nu har det utlovas varmare väder igen. 

©MW

Önskar er en fin dag alla fina pappor, inte minst min egen!

Mer om 1800-tals mat hittas under etiketten 1800-talet/ maten förr i denna blogg.